havet, så stort
så äkta,
havet i gryningen
i vågornas kraftiga brus
djupet väcker min beundran
livet kommer bort i det
jag lyssnar till hur det försätter mig
i en känsla av beroende
havet, en fristad för själen,
en tillflykt för mitt jag
som inbjuder till ingenting
en flykt undan verkligheten
ensamhet och tystnad
försvinner i ett allt snabbare tempo
de lämnar mig kvar, glider undan
dit där jag inte kan hinna ifatt dem
det är bara jag som ännu hör
vågorna rulla bort
en påhittad tid för återvändo
ligger alltjämt bakom mig
2003